NÅGRA ÅR innan den första Omsorgsboken gavs ut kom den första Omsorgslagen. Både lag och bok bar Karl Grunewalds prägel. Här fanns de kraftfulla formuleringarna som angav en väg att gå för att hjälpa de av oss medborgare som hamnat i besvärliga underlägen på grund av funktionsnedsättning.
Framförallt handlade det om att själv kunna bestämma takten för sin egen utveckling."
VID DENNA TID i början av 1970-talet verkade vi båda två som vårdare på ett vårdhem. Utan egentlig kunskap om vad vi skulle göra arbetade vi tämligen intuitivt och gick ofta på känn. Vårdhemmet som sådant satte samtidigt snäva gränser för vad som var möjligt att uträtta. Förutsättningarna för att skapa en bra och meningsfull omsorg mot bakgrund av ord som humanisering, normalisering, integrering och den lilla gruppens princip var lindrigt sagt inte de bästa.
MEN ÄNDÅ. I vårdargruppen enades vi om att försöka stärka självkänslan och öka självkunskapen hos dem som bodde på vårdavdelningen. Ytterst handlade det om utvecklingen av en identitet som människa. Det handlade också om att få chansen att kunna välja, att få göra ett val, ”JAG VILL” eller ”JAG VILL INTE”. Det var även betydelsefullt att få tillgång till olika former av kultur. Framförallt handlade det om att själv kunna bestämma takten för sin egen utveckling.
IDAG FINNS inga vårdhem i Sverige. I stället finns andra och flera boendealternativ. Sysselsättningen/arbetsterapin är ersatt av en flexibel och mångfacetterad Daglig verksamhet. Den reguljära arbetsmarknaden blir mer och mer en plats också för personer med svårare funktionsnedsättning. Inkludering i den vanliga skolan har blivit ett alternativ till särskild undervisning i särskolan.
OMSORGEN av i dag är kanske något av det möjligas konst. Människan, samhällsmedborgaren, formas av – och formar själv – mångfalden i det moderna samhället. Varje medborgares tillhörighet och delaktighet är avhängigt vilka val hon eller han gör. Det kan se väldigt olika ut.
OCH IDAG som i går behöver en del av oss fortfarande hjälp med att själv kunna bestämma sin position, att själv kunna göra val och att kunna hävda sin rätt som människa och samhällsmedborgare. I dag till skillnad från i går finns också mera kunskap om hur denna hjälp ska se ut. I Nya omsorgsboken ges många exempel på detta. Samtidigt kan vi aldrig slå oss till ro. Ingenting är fullgjort och färdigt; inte heller vi eller Du
Lena Söderman och Sivert Antonson
Publicerad 2011 10 24