Är du en av de lyckliga som sett någon lära sig något? Ett litet barn som tar sina första steg, eleven som upptäcker återkommande mönster och symboler i sin omvärld eller studenten som plötsligt begriper ett komplext begrepp. Att uppleva sådana ögonblick där lärandet bokstavligen glimmar till i blicken på den lärande, ger mer lön för mödan än något materiellt ens kan komma i närheten av!
I SKRIVANDE STUND ligger en hög med inlämnade arbeten av studenter på mitt skrivbord, både av studenter som studerar första året på grundutbildningen och sådana som länge arbetat i pedagogisk verksamhet och nu deltar i fortbildning. Uppgiften de alla fått är att observera vad ett barn gör, med fokus på barnets erfarande av matematik. Många upplever inledningsvis att det är en svår uppgift, vad kommer man att se? Erfar faktiskt också småbarn matematik som är observerbart?
DET ÄR ETT SANT NÖJE att läsa de analyser och tolkningar som studenterna gör, eftersom de genomsyras av aha-upplevelser och en nyfikenhet för att upptäcka ännu mera matematik i barns vardag. Den nyupptäckta medvetenheten är målet med uppgiften och även en förutsättning för att pedagogerna på ett målmedvetet sätt skall kunna utmana barns lärande. Som en grundstuderande säger ”jag har börjat se på barns upptäckande på ett helt annat sätt än tidigare. Jag försöker tänka mig in i deras situation, förstå vad de går igenom, vad de tänker, varför de gör på ett visst sätt och hur de slutligen kan använda den nya erfarenheten”. Visst bäddar denna insikt för en lyhörd och meningsskapande framtida lärare?
Att uppleva sådana ögonblick där lärandet bokstavligen glimmar till i blicken på den lärande, ger mer lön för mödan än något materiellt ens kan komma i närheten av."
DET SÄGS ATT KUNSKAPER får man aldrig för mycket av, men det svåra kan vara att tillämpa kunskaperna i praktisk verksamhet. Kunskaper är aldrig statiska eller absoluta, utan i ständig förändring. Läraren som vill lyckas i sin undervisning bör ha kunskaper i ämnet, men också kunskaper i hur lärande sker (eller inte sker). Med kunskaper väcks intresse och en öppenhet som är nödvändig för att tolka det man ser, och kunna utmana till fortsatt lärande. Det sägs att barnpedagoger är samlare av naturen, de samlar på burkar, knappar och ”berikande material”. Som barnpedagog följer jag mina medsystrar (och bröder) men samlar också på värdefulla ting, i form av kunskaper. De är inte tunga att bära, och öppnar ständigt för nya möjligheter att upptäcka omvärlden.
Camilla Björklund
Publicerad 2010-11-30